och idag har jag fyllt tekoppen om och om igen. suttit och nästintill slitit mitt hår för att skriva en så bra motivering till min ansökan så att de ska vilja ha just mig där, på en av platserna. när jag sen skulle skriva ut så strejkade färgpatronerna och efter en halv tusing utlagda på nya så är jag hemma igen, återigen vridandes och vändandes på orden. med vånda.
kan inte det räcka som motivering -
hey, jag jobbar halvtid nu men anser det så viktigt så jag tvekar inte ens att slänga ut den där femhunkan för att få så bra utskrift som möjligt?
kanske inte.
så nu ska jag lägga i en andra växel och skriva klart trots att hjärnan just nu känns som en urkramad svamp men,
vet ni vad jag just nu är mest glad över?
jo, att jag vid 37 fyllda faktiskt har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor!
en fin söndag till er alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar