måndag 28 april 2014

om att tänka hemma bra men borta bäst



 och det är dags att bege sig hemåt nu. i morgon bitti går tåget vidare till det större som ska ta oss direkt till flygplatsen och sen är det en delad flygning innan vi åter är hemma till...ja, jag vet inte vad direkt.
 
 

och nej, jag skulle nog inte vilja bo här...tror jag....men det finns mycket som jag älskar här som gör mig så tveksam till det där vi kallar hemma.
 
tex det faktum att hundar verkar vara välkomna mest överallt, eller nästan iaf. när vi åt ute för några dagar sen så blev det ett plötsligt skällande från en fyrfota gäst.
om jag stördes??
skulle inte tro det...
 
eller som jag skrev om i förra inlägget att man kan tro på landskap och arkitektur att man är på gotland eller skåne, eller som på denna gata där jag alltid tänker att den lika gärna skulle kunna vara i brooklyn.
 
att blommor är så billigt så man skulle kunna unna sig vackra arrangemang minst en gång i veckan
 
eller att hus och lokaler kan se utdömda ut, ibland nästintill rivningsbenägna, men ändå får stå kvar och jag ser bara potential, potential, potential!
 
men som sagt. vi ska hem imorrn, bort från grönska, värme, hundar som är välkomna mest överallt, billiga blommor och ruckliga spännande hus.
 
så jag köper lite snitt till svärföräldrarna och sen går vi för att packa det sista innan morgonen tar vid.
 

8 kommentarer:

Peace in mind sa...

Svårt detta med att inte känna att hemma är bäst. Det finns saker i Sverige som känns väldigt trångsynta, både i människors sätt att vara och i samhället i stort. Får ofta den där känslan av att jag skulle vilja skaka om ett helt land!

Anonym sa...

Men åh, känner igen mig. Hade världens dipp när vi kom hem efter att vi varit iväg under jul...finns så otroligt många saker som jag uppskattar med "hemma" men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om vi inte kan ha något annat också, någon annanstans. Omvärdera det inrutade, att vara på upptäcksfärd på riktigt i något annat land. Men sedan blir jag snusförnuftig, rädd och bekväm. Jag är en drömmare, men vem vet :)

//
Caroline

Anonym sa...

Kanske någon dag är det dags för något annat...

//Caroline

tina sa...

Pim: Du har så rätt, men antar att man får plocka russinen ur kakan när man reser och se det bästa som man har därhemma. Fast ibland känns det svårt...

tina sa...

caroline: Känner så igen mig i det du skriver. Förut längtade jag alltid hem när jag var borta på resor men aldrig nu. Kan mycket ha att göra med att jag inte känner att jag är på rätt plats i livet och där tror jag mycket jobbdelen har stort utrymme. Att som jag vara behovsanställd gör ju att du aldrig känner dig ledig för man ska alltid finnas redo, vara alert och ställa upp (jo, jag har höga krav på mig själv med)och det gör att när jag väl är ledig så går jag in i det fullt ut och får, precis som du, världens dipp när man kommer hem. Jag kanske skulle längta mer hem om jag bara hade det där stadiga jobbet som väntade. Även jag är en bekväm och feg person men än värre är när man är starkt inne på en förändring och man lever med en person som är än bekvämare och än fegare än en själv....

Anonym sa...

Hmm ja lite så är det nog här hemma också, jag kan bli eld och lågor över saker jag kommer på, hittar på nätet, prylar, ideér ja allt från stora och små projekt. När det då tas emot med nja, jasså och inte alls med samma entusiasm som jag blir jag lätt nedslagen...eller så kan jag tänka såhär att ja, det kanske var bra att jag gav det några tankevändor till. Visst en del möjligheter kan jag känna ha gått mig förbi men vid sådana tillfällen, då jag ff har kvar min önskan, längtan efter något...ja det är ju då man får chans att plocka fram och utveckla sin kvinnliga list ;) Den andre hälften kanske också behöver bearbeta, tänka innan det känns ok.
Men pratar vi stora saker så är det ju såklart inte enkelt, inte bara att flytta, inte bara att byta yrkesinriktning eller vad det nu må vara. Det enda jag hoppas är att jag inte ska bli så pass bekväm att jag inte orkar sträva efter saker man vill göra.
Håller tummarna att du får det där jobbet du vill ha!
//
Caroline

tina sa...

caroline: sen kan jag känna många ggr också att om nån annan säger samma sak till ens respektive, som man själv sagt förut, DÅ är det som att det öppnar upp för tankar hos den. m har varit på kurs i Danderyd nu två dgr och jag sa till honom att nätverka nu för fan, hör dig för om det finns större verkstäder och ev jobb på de orter som de andra deltagarna kom ifrån och visst, det fanns större verkstäder men kanske inte lediga jobb, just nu iaf, och då lät han positivare - som om det fanns möjligheter. När jag säger samma saker till honom, då är han mer skeptisk, negativ som om jag försöker "lura" honom in i någonting, för egen vinnings skull - han ser de inte som om det är nåt som kan göra att jag mår bättre, vi vinner på det bägge två genom att båda får arbeta och bo på en plats där man trivs.
Jag hoppas nån gång att vi bägge känner att vi trivs på den plats i livet vi är, förhoppningsvis där det är lite mer vår, sommar och lövskog än här ;*)

Caroline Lind sa...

Men att de öppnar ögonen först när ngn annan säger samma sak är ju för att vi har lobbat för det innan, ta åt dig äran mao :) Nej men visst kan det konstigt nog vara mer effektfullt att få höra ngt från en utomstående ibland. Ett annat inflytande än det som är hemmavant och nära. Oavsett hur man är som person tror jag någonstans att det är bra att inte tänka att allt är "hugget i sten", saker och ting förändras, oavsett om man vill det eller inte. Förhoppningsvis får man vara med och påverka så mycket som möjligt själv. Kram :)