och jag vet inte när det hände men jag har blivit mycket mer medveten om att vara här och nu och dessutom känna en otrolig tacksamhet för saker i livet, stort som smått. det här är vägen till jobbet och flera gånger i sommar har jag varit tvungen att stanna för att föreviga sol genom lövverk eller som här, trolsk dimma som nästan får en att tro att man använt sig av toningsfiltret i instagram-appen. det är så vackert och jag är så glad att jag får uppleva det och dessutom har lärt mig att "se" saker på ett annat sätt, att verkligen uppmärksamma. och den är ju som lönndryg att cykla den vägen. svag lutning mest hela tiden som avslutas med en uppförsbacke men i år har jag inte suckat en enda gång. tänker istället att jag är lycklig som får chans att köra slut på mina lår och tacksam för att jag har ben som funkar och tillåts bli lite trötta. det må kanske sticka i ögonen på folk att jag känner mig så nöjd men jag kan kontra med att jag inte alltid varit sån utan haft många svackor och djupa hål. det vill jag inte ha längre. med det sagt så är inte mitt liv perfekt hela tiden för jojo, alla människor har tunga dagar och motgångar men, jag vill inte att det ska ta över längre utan hellre försöka fokusera på det positiva. livet är alldeles för kort för att inte njuta av det. idag cyklar jag mitt stråk för sista gången denna sommar för på måndag då ska jag tillbaka till skolan för att fördjupa mig lite en termin. då jag tyckte så mycket om de tidigare två och ändå fick chansen till att fortsätta lite till så varför inte? jag vill inte längre stagnera av rädsla för att trygghet försvinner utan nu,
nu vill jag framåt -
uppleva mer, följa magkänslan och utvecklas!
jag hoppas ni alla får en fin helg <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar