och det har varit lite mycket nu ett tag. ansökningar som man har skrivit, skrivit om, suttit och högläst för sig själv för att återigen ändra och sen ändra en gång till, jobb och semesterplaner (för första gången på jag-vet-inte-hur-många-år så har vi fått ihop tre sammanhängande gemensamma veckor, jag och maken och jösses, då går ju huvudet i spinn för allt man vill hinna med)och så det övriga livet däremellan. jag blev lite trött av allt. och grinig. sov bort två hela helger efter varann och fick sen huvudvärken från hell som höll i sig i fem dgr och som jag aldrig trodde skulle gå bort.
vi funderade på en getaway över kristi himmels men Gotland som jag suktade efter blev för dyrt i förhållande till antalet dgr vi kunde vara där. och så tänkte vi ett varv till och kollade om vår favorit hade öppet och tur för oss, det hade dom!
dom har ju renoverat resten av rummen nu och, oh my, det är genomtänkt men enkelt och så fint!
efter att ha droppat av packningen på rummet tog vi en promenad, kollade in lammen och andades djupt nere vid vattnet. jag älskar verkligen livet på landet.
vi hade bokat middag i restaurangen vid sjutiden.
eftersom de inte riktigt öppnat för säsongen utan bara hade oss, ett födelsedagssällskap och ett annat mindre gäng boende så var menyn enkel men ack, så god. det här är den absolut godaste burgaren jag nånsin ätit, med en smak av rökigheten som man har i pulled pork.
gott, gott, gott.
och man vill ju sitta länge när man väl har tagit sig iväg nångång, eller hur? proppmätta som vi var så ville maken inte ha efterrätt utan provade en annan smak i ölsortimentet medan jag, som inte dricker alkohol, slog till på glassen som egentligen inte fick plats men som var to die for.
innan det var dags för sömn så tog vi filtar och placerade oss ute på verandan, småpratandes medan det firande sällskapet avverkade snapsvisor på löpande band.
vi hade tagit med den bärbara för att kunna kolla film...
som ackompanjerade av bräkande får
morgonen efter vaknade vi upp till golande tupp och regnsmatter mot fönstret men vad gör väl det? livet på landet är underbart, så är det bara.
födelsedagsfirarna hade sovmorgon
frukosten bjöd på massor av härlig frukt, varmt bröd och amerikanska pannkakor
och maken fyllde tallriken med ostar och marmelad
när vi slutligen var nöjda packade vi hop det sista i rummet, sa adjö för denna gång och på återseende. för jo, om några veckor åker åtminstone jag hit igen medan maken ska inta en whiskeyfestival.
jag längtar redan.
och min huvudvärk då? jodå, den vek hädan, besegrad av lantluften :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar