torsdag 9 maj 2013

och idag på facebook såg jag en sak skriven av mia skäringer,
cirkulera runt.

ibland här i bloggvärlden kan det ju ibland bli alltför mycket av stora vackra temuggar, bästaste maken, barnen, doftljus, dukningar, nagellack och u name it som speglar det "perfekta livet" som vi tycker att alla andra har och även om vi innerst inne vet att livet egentligen inte alltid är så, för nån, så kan ju dagar med dipp få en att känna sig som att en själv är den enda som blir så ruskigt arg på sin äkta hälft att man väljer att kasta kaviar runt hela köket.

anyway.

jag har inte tagit nån uppfriskande löprunda eller fyllt upp hemmet med nån färsk helgbukett, tagit nåt gott i glaset att dricka eller bjudit hem vänner på middag ikväll.
förvisso gick jag hem drygt en timme tidigare än sluttid, men sen fikade jag en chokladboll på stan som fick mina jeans att spänna än mer i midjan och till råga på allt tog jag bussen hem och sen har jag suttit i soffan, med fultofs på huvudet, flaskbottnar på nästippen och fulaste (men skönaste!) mysbyxorna på efter makens kolhydratrika pasta och ett härligt avsnitt av 
trädgårdsonsdag på tv:n.

jomen hörrni, jag hade ju visst gott i glaset att dricka 
-
kranvatten - bästaste norrlandsvattnet :)

2 kommentarer:

Mia R sa...

Jag skriver oftast om mina tillkortakommanden o det som gör mig galen på Facebook..man får oftast mest respons på såna inlägg o funderingar ..det är därför jag lägger ut dagens mat istället för dagens outfit ..annars skulle det aldrig bli några inlägg :) kram

at.waterlily.road sa...

mia r: på fb kan jag nog vara mer personlig iom att folk känner mig privat och vet att trots mina ups and downs så är jag kanske inte den totally lunatic som folk annars lätt kan tro om de enbart läste om mina svarta hål och arga dagar. det negativa kan ju lätt ta "över" vad människor anser om en även om en person har flera sidor men på fb så har ju människorna ifråga träffat mig irl och vet att jag oxå kan skratta hjärtligt och vara förbaskat glad, emellanåt ;*)

kan dock tycka att det är väldigt skönt när folk, som du, skriver om sina tillkortakommanden - vi är ju inte mer än människor och man känner (trots att man vet) att man inte är ensam :)

kram