lördag 14 juni 2014

om sånt som lättar upp

och det var nåt som vi kom ihop oss om förra lördan på hemväg där det gjorde klimatet svårpratat och stämningen tjock och tung i bilen. ibland blir det ju så men tack och lov sällan. men så efter någon mil frågar han om vi ska svänga förbi korna vi passerat kvällen innan och medens lättar trycket över bröstet och jag nickar ett ja.
 
så han stannar till vid sidan om vägen och låter mig ta min tid.
 
majoriteten av  min uppväxts skollov har jag och min bror tillbringat hos våra älskade morföräldrar som hade jordbruk och lagård full av kor, grisar, häst, får, getter och höns och jag minns att jag alltid bad min mormor väcka mig tidigt så jag kunde dra på mig hennes flera nummer för stora stövlar och overall så jag kunde hjälpa min morfar med arbetet. eller tja, det jag kunde hjälpa till med iaf, mocka skit, mata, plocka ägg osv. och så fick jag ta den pyttelilla pallen, sätta mig bredvid nån pälsmjuk individ med namn som rosa eller stjärna och lära mig handmjölka. och jag fick känna mig viktig, som att jag behövdes.
vet ni vad sånt litet kan göra för själen för en liten person?
massor.

 jag älskar djur, så är det bara. det inger mig ett lugn och tillsammans med backiga grusvägar, sol över lägdor, vackra gamla gårdar och sommarblomster så har jag totalt tappat bort vad det nu var jag störde mig på och samtidigt fått minnas tillbaka över mina lov då jag fylldes med så mycket värme och kärlek hos de där två jag älskat så mycket, morfar och mormor - tage & rut.
 
 och efter att ha fyllt minneskortet med så många bilder som det tar en evighet att flytta till datorn och blickarna på mig är dessa så vandrar jag sakta tillbaka till bilen, till honom som jag ibland kommer ihop mig med men som vet hur han lättar upp det där trycket i bröstet på mig och som kör mig ut på landet, längs backiga grusvägar och hagar fulla av kor.
 
det är kärlek det.
 

4 kommentarer:

Anonym sa...

<3 Så underbart skrivet, du är fantastisk Tina <3
/Monika L

Anonym sa...

Jätte fint! Ock bilderna!! skulle vara jätte fina att förstora upp och ha på väggen :)) /teresia

tina sa...

Monika L: Tack för din alltid lika fina och positiva respons! Jag blir rörd. Kram



Teresia: Tack! Och ja, jag funderar på att få upp en kossa eller två på väggen i köket :)

Anonym sa...

Så fint så!
//
Caroline L