om att bruncha på sågverket

 och makens dotter säger att hon skulle vilja flytta in här och jag är inte sen att hålla med. faktum är att ända sedan vi lämnade detta ställe efter vår övernattning i somras så har jag säkert haft sågverket i tanken minst en gång i veckan. jag har ju inspirerats av inredningen och inte minst av dessa två killar som lämnade storstaden för att flytta norröver, ut på landet till nånting stort som krävde rejäl renovering och sen ett jävlar anamma-självförtroende med tron att detta var nåt att satsa på och inte ännu en dröm bland alla andra som man har som bara rinner iväg.

jag tycker verkligen de har lyckats men har ju ingen inblick i siffror och sådant som är så nödvändigt för att kunna hålla skeppet flytande. men, om jag kunde så skulle jag skrika ut till hela världen att hallå, hej - kolla in det här - det är nånting ni inte får missa!!

och vi vill för allt i världen inte missa det när vi nu för en gångs skull lyckas tajma in hemfärd från blågula varuhuset medan de har öppet för brunch. 

nej, det här är ingen fastemånad precis....

men vad ska man göra när det bara är sådär underbart att dimpa in på stället, känna värmen och mötas av personlig och bra service, som om man kom hem till goda vänner, och sen få sätta sig ner och avnjuta makalöst goda grejer som man kommer längta efter om och om igen så snart man åkt därifrån.

och det här 10-åriga äktenskapet vi har jag och maken... tja, vi tycker ju sjukt olika i mycket men är det nåt vi är ense om så är det att sågverket är ett ställe vi båda fallit för och definitivt återkommer till igen, och igen och igen.