och den sista dagen kliver jag upp tidigare än annars. jag vill hinna med att se det vackra ljuset, och att få njuta av lugnet innan resten av bitez vaknar.
och gatorna är nästintill tomma, sånär på någon som är ute på en löprunda.
ståljalusierna dras undan och bord dukas så sakta upp men man får gå ifred och ingen pratar om todays specials eller kommer med följdfrågan om var man kommer ifrån och när man svarar sverige så möts man av ett aaaah, hur mar do?
och jag inser hur behagligt det är den här tiden, innan folk blir för ivriga och värmen för påtaglig.
och i lugn och ro kan jag titta på lamporna jag funderar på men som med facit i hand jag åker hem utan
och hur underbart ser det inte ut att starta dagen med ett morgondopp?
och jag får kompisar efter vägen
men de flesta är väldigt trötta
så jag tar vägen tillbaka, försöker ta med mig mina intryck av bodrum & bitez i varenda por som jag har och sen går jag till rummet och väcker maken för lite frukost.
den där känslan som människor pratat om när de går upp tidigt, snörar på sig skorna och tar en tidig runda på semestern, den har jag underskattat helt klart. så dum vill jag aldrig mer vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar