och tillslut gick det inte längre, även om det tog emot.
jag satte ut den på annons, mormors fåtölj, och tänkte att nån med bättre ekonomi eller handlag för möbeltapetsering kunde ödsla kärlek på och ge den tid som behövdes för att rädda underredet som totalt höll på att "bössa" ner hela köksgolvet.
så efter natten på sågverket så fortsatte vi mot sundsvall och blågula varuhuset, blev med nya bord & stolar till matplatsen och sen ett evigt velande mellan fåtöljen i bild och klassikern storsele.
och jag velar än kan jag säga,
men nu är stålstolen hos oss,
med ett fårskinn för att rädda gumpen från att bli kall,
en kudde i svanken och sen rangliga brickbordet bredvid.
dit med en lampa, en gammal vas och sen snabbt ner och nypa sig en kvist bredvid cykelskjulet från föreningens buskar och man har en myshörna, för pocketläsning och tekopp,
eller chill när vi är många i köket.
men storsele är ändock storsele.
få se hur den här fåtöljsagan slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar