och nu vet jag varför min frustration är sådär enormt stor när vintern tar sån tid på sig att gå sakta, så sakta mot vår och sommar.

att få öppna upp balkongen för uteliv gör att mina luftrör äntligen går för fulla spjäll och andetagen orkar ta sig längst ner i lungorna och vända. 

som sagt.

äntligen.

så jag passar på och njuter, hänger därute med kaffe och färgglada magasin fyllda med reportage om sommarhem och odlingar

och så tar jag ännu en av de där lakritsbitarna jag köpte idag.

fasansfullt kladdiga

men ack så goda!