och jag trodde seriöst där ett tag att vintern aldrig skulle ta slut. förvisso är den ihopstyrd av traktorer men vi har fortfarande
en rejäl hög med snö bakom husknuten som biter ihop i det längsta och att småfolket ska stå om några veckor och sjunga in sommarlovet
känns mäkta avlägset.
men den verkar ju iaf vara på gång, våren, kort och intensivt innan den slår över i vilken-sorts-sommar-vi-nu-än-kommer-få.
tog en promenad idag efter vägen som jag vanligtvis tar med cykel till jobbet och skönt är det att se att det verkar finnas liv under allt det där grå och vissna som ser så ledsamt ut.
och sånt som jag missar när jag susar ivrigt till hem eller jobb
- porlande vatten
eller våta tassavtryck i asfalten.
2 kommentarer:
Det var väääldigt segt m vår här oxå men sista veckan har allt exploderat o är ljusgrönt o fint o blommorna slår ut både här o där ..Lovely ..fortfarande kyligt när solen inte är framme men det finns hopp om livet iaf.Kram
mia r: å, det låter helt underbart! förvisso går ju kyla att klä sig mot men det som jag saknar mest är nog den där grönskan som tar fart så sent hos oss, och sen att allt inte kan växa häruppe.
kram
Skicka en kommentar