och jag fick höra att det vakats och kanske har hon nu somnat in

- hon som på första utlandsvistelsen för nån av oss drog mig upp ur vågen när jag själv tänkte

att jag orkar inte mer och nu är det kört...

jag önskar så innerligt att jag kunde rädda henne undan den "våg" 

som svept med henne så länge men som tillslut stod som segraren men istället kommer orden som säger att 

livet blir nog aldrig riktigt som man tänkt sig.

jag hoppas iaf,

att du under din tid fick uppleva 

så mycket lycka som en människa bara kan

och tack för att jag fick dela några ögonblick med dig

vila i frid <3