och på lördagen letade jag fram ett av mina mellandagsfynd och tänkte både en, två och tre ggr att "ska jag...ska jag inte" men beslöt att den helt galna (påminner-om-en-tapet-som-jag-skymtat-från-fotoalbumet -"broderns-första-levnadsår"-in-the-early-70`s) tunikan i blått från Indiska skulle få premiära.

blandade upp den med pistoler från Acne och dubbla strumpisar för att inte ge en total känsla av genomskinligt all over och jo, med facit i hand så kände jag mig inte alls särskilt obekväm trots att jag var way out of min annars svarta comfort zone.

sen brummade vi E4:an ner och firade hela eftermiddan och hela kvällen kusinens äldsta som tagit förskollärarexamen och med proppfyllda magar så blev det hela vägen hem igen och där i bilen sitter jag, 15 år äldre än henne, och har inte en aning om vad- jag-ska-bli-när-jag-blir-stor.
med tanke på hur många finfina komplimanger jag fick för tunikan så kanske bohem är det säkraste kortet att gå på.