om att visa ett livstecken

och trots att jag inte gjort ett inlägg på evigheters evigheter så ser jag att min besöksräknare tickar på och det är jag givetvis tacksam för.  
så vars har jag varit då?

jo.

hos (nya) läkaren ett par gånger. på röntgen för att se vad som kan vara fel då bäcken, höfter, svank och ben värker som om jag vore bra många år äldre än vad jag är. envist jobbat heltid vilket gjort att jag sedan legat stött väck på soffan resterande tid. darrig, kraftlös och trött, ljud och ljuskänslig och väldigt lättirriterad. ångest för att jag har så ont och oro över vad det kan vara eftersom jag alltid, alltid är pigg annars. dåligt samvete över ett hushåll där maken skött ALLT i princip och ett socialt liv som totalt fått stryka på foten då jag knappt orkat prata efter de där jobbtimmarna.

så jag fick fylla i ett skattningstest som visade på utmattning och från igår är jag sjukskriven tom julafton för att vila upp mig och kanske få en chans att komma igen. och självklart har jag ett dåligt samvete. prestationsmänniska med dåligt självförtroende som alltid vill ställa upp, vara ambitiös, alert och nån att lita på. så läkaren undrade hur länge jag skulle hålla på så innan jag kraschar rejält och då tog jag beslutet, trots att det tog emot innerst inne. men jag har inte känt igen mig själv på sistone. och jag vill ju vara den där personen som jag brukar vara - social, glad, arbeta för att det är nåt av det bästa jag vet men som oxå orkar träffa sina vänner, ta fram kameran för att det är en av mina största hobbies, promenera efter jobbet, skriva mejl och blogga men framförallt - 

ta vara på tid med min man - han som står där som en tyst, stadig klippa och styr upp allt när jag vacklar.

och jag ska banne mig komma igen! små små steg. inte sätta för stora krav på mig själv. jag dammsugade igår härhemma för första gången på mer än en månads tid och idag ska jag sortera tvätt och fika med en vän och vet ni, det räcker gott så. 

och pyntandet? 

tja, har en kulljusstake i rummet jag brukar tända och hyacinterna ovan och trots att inga adventsstakar eller stjärnor tagits fram så blir det en jul ändå. den ser bara lite annorlunda ut i år hos oss. 

och så ska jag öva på att känna frid.

tack för era besök, er omtanke och kommentarer 

(trots att jag inte haft orken att logga in och svara på dem) - det värmer ska ni veta.

fin lucia till er alla <3